En resa som började som en vanlig familjesemester slutade nästan i en fruktansvärd tragedi. En solig morgon tog kvinnan en lugn promenad längs kusten tillsammans med sin make och sina barn. Havet låg spegelblankt, och luften var lika livlig och lekfull som man förväntar sig på en semesterort. När de gick längs klipporna fick de syn på en stentrappa som ledde ner i vattnet – perfekt för ett bildskönt foto.
Kvinnan smög ner för trappan för att posera, ända fram till vattenbrynet. Då kände hon plötsligt en kall och hal beröring mot sitt ben. Något rörde vid henne och försvann hastigt ner i djupet. Hon frös till, hjärtat slog som tokigt, och i några sekunder försökte hon förstå vad som just hänt.
Men de skrämmande skuggorna som nu visade sig vid vattenytan avslöjade sanningen. De mörka fläckarna hon först trott var stenar eller koraller rörde sig – och när de snabbt närmade sig trappan insåg hon att det var hajar som spanade på sitt byte. Med en reflex hoppade hon upp ur vattnet och klättrade upp för trappan. Hennes familj drog henne genast bort från stranden, och med bara några sekunders marginal hade de undkommit säker död.
Enligt vittnesmål skulle det ha varit omöjligt för kvinnan att undkomma om hon stannat vid vattenkanten bara några sekunder till. Tidigare hade det också setts hajar i området, men inga varningsskyltar fanns uppsatta. Chocken efter händelsen satt kvar länge, och kvinnan delade sin upplevelse med alla för att visa att säkerhet aldrig får försummas.
Efter detta varnade kvinnan alla turister på ett bestämt sätt att hålla sig borta från okända vattenområden. Hon hade lärt sig på egen hand att även det lugnaste hav kan dölja livsfarliga faror. Det sista fotot i semesteralbumet blev för henne inte bara ett minne, utan en symbol för hennes återkomst till livet och den tacksamhet hon kände för att ha överlevt.