Under husrannsakan började hunden skälla högt mot en gammal tavla. När poliserna tog ner den kunde de knappt tro sina ögon — det de upptäckte fick blodet att isna i ådrorna.

Tidig morgon. Luften var tung av fukt och tystnad. Polisinspektör Markus och hans kollega, tillsammans med tjänstehunden Ralf, hade fått en husrannsakningsorder för ett gammalt hus i utkanten av Stockholm. Huset tillhörde en äldre kvinna som nyligen avlidit under mystiska omständigheter.

Grannarna hade klagat: om nätterna tändes ljus i fönstren och det kändes som om någon rörde sig därinne. Polisen beslutade att undersöka saken — kanske gömde sig brottslingar där.

Huset mötte dem med en underlig lugn. Inte ett dammkorn, inga spår av inbrott. Allt stod prydligt som om ägarinnan bara gått ut för att handla bröd och snart skulle vara tillbaka.

Ralf gick först, nosade på golvet och väggarna. Hans öron späddes och svansen spändes. När han närmade sig vardagsrummet började han plötsligt morra djupt och lågt — så gjorde han bara när han kände något främmande.

På väggen hängde en stor, dyster tavla — ett gammalt familjeporträtt. Kvinnan med barnen hade alla samma livlösa blick.

Ralf började skälla högt och genomträngande, utan att släppa blicken från tavlan.

— Lugnt, grabben… vad är det? — viskade Markus.

Han lyste med ficklampan och duken rörde sig svagt av ett kallt drag. Markus tog ner tavlan från väggen och allt blev klart.

Bakom den dolde sig ett kassaskåp. Stort, tungt och inbyggt i betongen. Inte en enda dammkorn på det. Det såg ut som om någon öppnat det nyligen.

En timme senare, efter att en specialist anlände, gav sig dörren till kassaskåpet. Det som låg inuti fick alla att tystna.

Fotografier. Hundratals. Män, kvinnor, barn. Några med stämpeln ”Försvunnen”.

Buntar med valuta från olika länder, guldsmycken, dokument — pass, födelsebevis, sjukvårdskort. Samma ansikten, olika namn.

Husets ägare visade sig inte vara en vanlig pensionär som grannarna trott. Hon hade i årtionden hjälpt människor att försvinna. Skapat nya liv, förfalskat dokument, sålt andras öden.

Och under de senaste åren — kanske gömt ännu mörkare hemligheter.

Ralf, efter att ha nosat på kassaskåpet, lade sig tyst vid väggen och slöt ögonen. Han visste — fallet var löst.

Och i hörnet av tavlan, där duken skadades vid nedtagningen, lade någon senare märke till en svagt synlig text under färglagret:

”Vi är fortfarande här.”