Tillsammans med en säkerhetsofficer och en fartygshistoriker vid namn Henry tog Ian med sig det historiska fotografiet och pappersdokumenten till Toms hytt. Handlingarna beskrev en brand ombord år 1971 på ett av de lägre underhållsdäcken. Branden hade lett till att Elena evakuerades via en separat väg för besättningen, så att hon kunde få vård för rökskador och brännskador. Efter att ha återhämtat sig återvände Elena för att leta efter Tom, men upptäckte att han hade sagt upp sig från sitt arbete med dockunderhåll bara två dagar efter händelsen. Därefter gick de skilda vägar och levde sina liv utan någon ytterligare kontakt.
Ian tog fram familjens fotoalbum, som innehöll bilder på Elena från de följande årtiondena. Där fanns fotografier från hennes bröllop, familjesammankomster och hennes 70-årsdag, tillsammans med ett arkiverat fotovykort från 1971 med den handskrivna texten: ”Jag har det underbart.” Henry visade upp skriftliga handlingar som bekräftade att Elena hade gått bort tre år tidigare. Efter kryssningen fick Tom kontaktuppgifterna till familjen och besökte huset där Elena hade bott. Där bläddrade han igenom fotoalbum och undersökte gamla familjeföremål som hade bevarats i hemmet.
Därefter reste Tom och Ian till en lokal kyrkogård, där en huggen gravsten markerade Elenas gravplats bredvid hennes makes. Tom lade handen mot det bleknade porträttet på sin underarm medan han stod intill gravmonumentet av granit. Sedan lämnade han kyrkogården.
Tom sparade kontaktuppgifterna och de fotografiska dokumenten när han påbörjade resan hem. Tatueringen med kvinnoporträttet på hans underarm förblev oförändrad – ett bestående minne av händelsen ombord på passagerarfartyget år 1971 och de historiska uppgifter som bevarats i familjens arkiv.