I över femtio år hade Ednas välskötta gräsmatta varit en helig plats, fylld av minnen av hennes bortgångne make Harold, som med stor omsorg hade vårdat varje grässtrå. Hennes fridfulla tillvaro fick ett abrupt slut när ett ungt och självsäkert par flyttade in i huset bredvid och omedelbart började använda hennes trädgård som sin egen parkeringsplats. Deras stora pickup lämnade djupa hjulspår i gräsmattan och visade en total brist på respekt för både hennes hem och dess historia.
När Edna stapplade ut med sin käpp för att vänligt be dem parkera någon annanstans möttes hon bara av nedlåtande kommentarer. Kvinnan påpekade hånfullt att Edna ändå inte ens ägde någon bil, och dagen därpå smällde mannen igen dörren framför henne samtidigt som han fräste att de tänkte parkera var de ville. När Edna insåg att vänlighet inte skulle lösa problemet bestämde hon sig för att det var dags att försvara sitt hem och ge grannarna en läxa de sent skulle glömma.
Eftersom hon inte ville belasta sin upptagne son med grannfejden tog Edna saken i egna händer och började leta efter en lösning i garaget. Där hittade hon en gammal burk fylld med vassa häftstift som Harold hade sparat för många år sedan. Under nattens mörker smög hon sig ut och spred noggrant ut de små metallstiften över den del av gräsmattan där pickupen gång på gång parkerades utan tillåtelse.
Nästa morgon väcktes Edna av det tillfredsställande ljudet av luft som pyste ur däck. Grannens dyrbara pickup stod nu orörlig med fyra punkterade däck. Mannen stormade rasande fram till hennes dörr, röd i ansiktet och skrikande hotfulla ord, men Edna förblev helt lugn. Hon hade redan räknat med hans utbrott och hade därför kontaktat polisen, som anlände precis när situationen höll på att spåra ur.
Poliserna fick snabbt en klar bild av vad som hade hänt. Efter att ha sett hjulspåren på Ednas tomt stod det tydligt att grannarna hade gjort intrång på hennes mark, och myndigheterna tog hennes parti. Den arrogante grannen fick böter för olaga intrång och trakasserier, vilket tvingade honom att ge upp. När lugnet åter hade lagt sig och hennes gräsmatta äntligen var trygg igen satte sig Edna på verandan med en kopp te, fylld av stolthet över att ha skyddat Harolds arv och det hem de hade byggt tillsammans.