Min svårt sjuke barnbarn fick en drömresa till sitt favoritlag – på arenan sa en anställd: ”Ditt barnbarn valdes inte ut av en slump. Den här resan betyder något alldeles särskilt.”

Efter månader av medicinska behandlingar och sjukhusvistelser för sitt femtonåriga barnbarn Ethan planerade Walter en länge efterlängtad utflykt till en NFL-stadion. Ethan, som hade vuxit upp hos Walter sedan hans föräldrar omkom i en bilolycka när han bara var spädbarn, hade tvingats sluta spela amerikansk fotboll i skolan på grund av sin cancer. En kurator på sjukhuset vid namn Susie hade ordnat en helt betald resa – med matchbiljetter, transport och hotellboende – som sponsrades av anonyma givare. Trots Walters inledande misstänksamhet kring givarnas avsikter packade morfar och barnbarn sina väskor med snacks, mediciner och vattenflaskor och gav sig iväg för att njuta av matchen.

I stadionens foajé ordnade Walter en rullstol åt Ethan. Till en början hade pojken insisterat på att gå själv, men när tröttheten slog till satte han sig till slut i den. Under ett spelavbrott kom en anställd på arenan fram till Walter och berättade att resan hade arrangerats särskilt för Ethan av en person som ville förbli namngiven och som väntade alldeles i närheten. I ett lugnt hörn av foajén mötte de Grant, Ethans farfar på pappans sida, som Ethan aldrig hade träffat. Grant berättade att han flera år tidigare hade brutit kontakten med Ethans pappa Cody efter personliga och yrkesmässiga konflikter. Därför hade Walter efter den dödliga olyckan valt att skydda den unge pojken från ytterligare familjekonflikter.

Under mötet tog Grant fram en klädpåse som innehöll Codys gamla high school-jacka med slitna muddar samt ett brev som Cody hade skrivit efter Ethans födelse men aldrig skickat. I brevet beskrev Cody i detalj sin dröm om att en dag få ta med sin son på en professionell fotbollsmatch. Grant förklarade att han hade bekostat stadionbesöket för att uppfylla sin avlidne sons önskan för Ethan. När Walter insåg att Ethan förtjänade att själv få bestämma hur han ville förhålla sig till sin familjehistoria, lät han pojken läsa brevet och gick med på att träffa Grant senare på hotellrummet.

Tillbaka på hotellet, efter att Ethan hade tagit sina ordinerade smärtstillande och vilat en stund, kom Grant dit med videokassetter från Codys matcher i high school. De tre satt tillsammans på hotellrummet och tittade på inspelningar av Cody på skärmen medan de delade minnen av hans liv och hans egenheter. Ethan lade märke till fysiska likheter mellan sig själv och sin avlidne pappa, medan Grant och Walter berättade historier om Codys ungdom och hans senare år som far.

Innan Grant lämnade hotellrummet bestämde han och Ethan att hålla kontakten per telefon under de kommande veckorna. Nästa morgon packade Walter noggrant ner Ethans saker, inklusive Varsity-jackan, i ryggsäcken och drog igen dragkedjan med ett enda bestämt drag. När de lämnade hotellet lät Walter Ethan gå först genom dörren och tog själv ett steg tillbaka, så att hans barnbarn fick visa vägen framåt.