Jag hade aldrig planerat att bli styvmamma, men när jag träffade Daniel träffade jag också Lily, hans tysta, vaksamma sjuåriga dotter. Under elva år flätade jag hennes hår precis som hon gillade det, packade hennes matsäckar, satt på skolkonserter och jobbade övertid för att hon skulle få tandställning, extraundervisning och danslektioner. Daniel brukade säga: ”Lily har sån tur som har dig.” Jag svarade alltid: ”Jag har tur som har henne.”
Sedan dog Daniel plötsligt, och över en natt blev jag hennes enda förälder.
Lily växte upp, tog studenten och började skapa sitt eget liv. Vi stod varandra nära, men vi var olika – vår relation byggde på kärlek, inte lag. På hennes artonårsdag kramade jag henne innan jobbet och lovade en fest på helgen. På kvällen kom jag hem och fann min resväska på verandan och en lapp i Lilys handstil: ”Jag har packat dina saker. Du får inte komma in i huset längre.” Mitt hjärta stannade.
Skakig ringde jag henne, och hon skickade en adress. I väntan på en konfrontation eller ilska körde jag dit som i en dimma. Det var en liten salong nära flygplatsen. Där stod Lily, nervös men leende. Hon kramade mig hårt, och jag bad om ursäkt, fylld av rädsla för att ha svikit henne. Hon räckte mig ett kuvert med två boardingkort och en lapp: i elva år hade jag alltid satt henne först, och nu var det min tur att bli omhändertagen.
Genom tårar förklarade hon att hon använt en del av sin fars arv, sina sparpengar och inkomster från frilansjobb för att planera den här resan. En klippning, en ansiktsbehandling och en semester i fyrstaden som jag alltid drömt om att besöka – bara för mig. Varje uppoffring jag gjort för henne hade hon sett och ville nu hedra. I det ögonblicket insåg jag att kärlek inte mäts i lag eller blod, utan i de val vi gör för varandra.
Vi gick hand i hand ombord på planet. ”Du är inte min styvmamma,” sa hon. ”Du är min familj. Det har du alltid varit.” Jag log genom tårarna. ”Och du är min.” För första gången på över ett decennium tillät jag mig att tro att jag gjort något rätt, och för första gången lät jag någon ta hand om mig.