Två veckor efter faderns bortgång anlände ett stort kartongpaket från Honolulu till familjens hem i Oregon. På fraktetiketten stod Gilberts namn. När den förseglade kartongen öppnades och det innersta lagret av packpapper lyftes bort, uppenbarade sig en blåmålad köksstol av trä. Färgen hade skavts bort längs ytterkanterna, ett av benen hade ersatts med ett mörkare trästycke och på den nedersta tvärslån syntes ett brännmärke. Under sitsen fanns dessutom namnet ”GILBERT” inristat direkt i träet.
Den blå trästolen kom från ett fosterhem på Hawaii där Gilbert hade bott under sin ungdom. Eftersom det saknades tillräckligt många matchande stolar runt matbordet hade just den blå stolen blivit hans fasta plats. Under femtio år stod möbeln kvar i huset på Hawaii. Med tiden hade den reparerats flera gånger, bland annat genom att ett trasigt stolsben byttes ut. Trots detta hade stolen behållit sin ursprungliga blå färg och namnet som en gång ristats in under sitsen.
Redan innan Gilbert gick bort hade hans hustru i hemlighet ordnat så att stolen skulle skickas från Honolulu. Hon hade använt en kontaktadress som hon hittat genom de julkort som skickats varje år. Tanken var från början att placera stolen vid familjens matbord i Oregon, som ett påtagligt minne från Gilberts tidigare hem på Hawaii. Efter ett telefonsamtal med en kvinna som en gång hade bott i samma fosterhem kunde familjen bekräfta både den inristade stolens historia och vilka människorna på det slitna fotografiet var.
Den blå trästolen flyttades så småningom till Annies lägenhet, där den fick en plats vid köksbordet. Benen är fortfarande något olika långa, vilket gör att stolen gungar lätt mot golvet när någon sätter sig på den. Bredvid stolen står det bleknade fotografiet, med den blankslitna ytan ovanför människorna intill kylväskan. Tillsammans utgör de två föremålen bestående och påtagliga vittnesbörd om en familjehistoria som bevarats genom årtiondena.