Min 16-åriga dotter var vaken hela natten för att sy en klänning åt sin klasskamrat – nästa morgon frågade hennes mamma: ”Vet du varför hon egentligen gjorde det?”

Morgonen började med en genomgång av ett ostädat, tomt sovrum, där ett fönster stod något upphöjt ovanför tillplattade trädgårdsblommor utanför. I rummet stod en avstängd, begagnad symaskin på en bordsskiva, bredvid bortkastade tygbitar och metallnålar. Vid matbordet på nedervåningen satt två besökare, Annie och Marissa, som hade med sig en liten behållare med ett digitalt lagringsmedium.

Under dagarna före denna händelse hade den mekaniska apparaten använts för att sy ett mörkgrönt plagg till en skolpjäs. Tillsammans med detta skräddarsydda plagg överlämnades en överdimensionerad blå stickad tröja – som ursprungligen hade tillhört en avliden far vid namn Daniel – till Annie. Efter föreställningen bar Annie det blå plagget hem, medan hennes mamma överlämnade det kompakta digitala USB-minnet med inspelat videomaterial från skolgården.

Upptäckten av det tomma rummet ledde till en resa till stadens järnvägsstation, där Lily påträffades med en fullpackad väska av kraftig canvas i handen. I väskan låg en tung tygsax. Bredvid järnvägsspåren kretsade samtalet kring videofilerna som fanns lagrade på den digitala enheten samt de historiska omständigheterna kring Daniels dödliga incident nära entrén till en kontorsbyggnad två år tidigare.

I slutet av mötet nära spåren tog Annie av sig den överdimensionerade blå stickade tröjan och lade den över Lilys axlar. Canvasväskan togs ur Lilys besittning medan planer gjordes för att transportera den tillbaka till bostaden.

Efter återkomsten till huset samlades alla viktiga fysiska föremål – den begagnade symaskinen, den blå stickade tröjan, det digitala USB-minnet och canvasväskan – tillsammans i det huvudsakliga vardagsrummet. Därefter upprättades ett strukturerat schema för att fastställa rutinerna inför den kommande skolveckan.