Daniel presenterade sig som Thomas barnbarn och berättade att Thomas fortfarande levde, bodde bara fyrtio minuter därifrån och längtade efter att få träffa henne. Han förklarade att Thomas hade frigivits från krigsfångenskapen 1973, gift sig med en sjuksköterska vid namn Margaret och bildat familj. För sina anhöriga hade han berättat att han och Eleanor helt enkelt hade tappat kontakten efter kriget.
Daniel körde Eleanor till ett bostadshus med en träskylt där det stod ”GRANDPA’S PLACE”. Där satt den åttioårige Thomas vid ett fönster med en filt över knäna. Under deras samtal erkände Thomas att han hade återvänt hem 1973 men valt att inte kontakta Eleanor. Han hade dessutom felaktigt sagt till sina föräldrar att Eleanor hade fått besked om hans återkomst och bett om att inte bli kontaktad igen.
När familjemedlemmar – däribland Thomas dotter Rebecca och son Peter – anlände till huset, avslöjade Eleanor att Thomas hade valt att hålla sin återkomst 1973 hemlig och därmed låtit henne leva i tron att han fortfarande var saknad i femtiofem år. Thomas bekräftade uppgifterna inför sin familj och förklarade att han hade fattat beslutet eftersom han ville stanna hos sin nya familj.
Efter mötet körde Daniel Eleanor direkt till minnesmonumentet. Där lade hon sin vita ros vid foten av stenmonumentet innan hon åter stoppade fotografiet i handväskan. Därefter lämnade hon platsen för att äta middag med sin syster Ruth och planera en utflykt till stranden.