Jag såg en konstig rosa-brun hög på asfalten vid soptunnan, och jag trodde det bara var sopor – tills den började röra på sig.

Tidigt på morgonen gick jag ut genom dörren med mitt kaffe i handen. Efter nattens regn var trädgården fuktig och luften doftade av färsk jord. När jag gick mot sopkärlen fick jag syn på en konstig, rosa-brun fläck på asfalten. Först trodde jag någon hade spillt mat där – det såg ut som om någon hällt en hel kastrull kokt spaghetti på marken.

Jag tänkte gå förbi utan att bry mig, men då såg jag den blöta, klibbiga högen röra på sig, och jag stod som förstenad.

När jag försökte förstå vad jag såg omslöts min kropp av en darrning. Den märkliga ”högen” rörde sig långsamt men som en enhetlig kropp. Det var som om den andades, och de tunna trådarna inuti slingrade sig runt varandra i ständig rörelse. Min mage vände sig, och jag tog ett steg tillbaka. Jag tog fram telefonen och började filma det kusliga skådespelet, med bara en fråga i huvudet: Vad i hela världen är denna levande massa mitt i min egen trädgård?

Jag grep genast telefonen och började söka på nätet. När jag skrev ”levande sak som ser ut som spaghetti” fick jag svaret som skakade mig ännu mer. Det jag såg var varken sopor eller spilld mat; det var en enorm knut av hundratals jordmaskar som slingrat sig runt varandra. Efter nattens kraftiga regn hade maskarna som saknade syre samlats för att överleva – precis framför mitt fönster hade de skapat denna rörliga, pulserande massa.

När jag såg tillbaka på synen på asfalten kände jag en iskall rysning sprida sig genom kroppen. Att naturen kunde visa sig så nära, i en så konstig och obehaglig form, var verkligen chockerande. Då insåg jag att även de mest vardagliga morgnar kan innehålla scener som får en att rysa och som fastnar i minnet länge. Maskarnas levande knut visade överlevnadsinstinktens mest märkliga och estetiskt obehagliga form framför mina ögon.

Efter den morgonen började jag titta mycket noggrannare på vart jag satte fötterna i trädgården. För ibland, mitt i dina dagliga rutiner, kan du plötsligt stöta på en överraskning som påminner dig om att världen inte alltid är som den verkar – och ibland är den mycket mer skrämmande än man kunnat föreställa sig. Nu vet jag sanningen bakom den spaghetti-liknande fläcken, och den vetskapen förvandlade en vanlig promenad till soporna till ett oförglömligt ögonblick av skräck.

Like this post? Please share to your friends: