“Jag kommer inte dölja mitt ansikte längre”: Tjejen som har täckt sitt ansikte med smink visade hur det verkligen ser ut!

Carlotta Bertottis berättelse är en inspirerande saga om mod och självupptäckte. I många år dolde hon sitt födelsemärke, en blågrå fläck över ansiktet, bakom lager av smink. Detta som hon ansåg vara en brist har dock förvandlats till en symbol för hennes unika identitet.

Födelsemärket, medicinskt känt som Nevus of Ota, är en godartad åkomma. Men för Carlotta representerade det en kamp för att acceptera sig själv. Redan vid åtta års ålder blev smink hennes rustning mot omvärlden, en två timmar lång daglig ritual för att dölja hennes upplevda brister. Carlotta mötte utmaningar som gick långt bortom utseendet. Vid tolv års ålder ledde en godartad tumör till att hennes ansikte blev förlamat och hennes hälsa försämrades. Denna kamp för överlevnad krossade hennes självförtroende. När hon vaknade upp ur en koma med ett förlamat ansikte mindes hon att hon såg en “monstrum” i spegeln.

Under tonåren brottades Carlotta med osäkerhet. Smink, kontaktlinser – allt som kunde få henne att smälta in – gav henne tillfällig lättnad, följt av besvikelse. Hon kände sig som en utanförstående, ovärdig kärlek och acceptans.

Dessa osäkerheter spillde över i hennes relationer. En giftig dynamik med en mycket äldre partner resulterade i en kvävande kärlek fylld av svartsjuka och svek. Desperat efter bekräftelse tålde Carlotta allt, övertygad om att det var den enda vägen till kärlek. Hans ständiga kritik naggade på hennes självkänsla och förstärkte en cykel av självtvivel.

Men 2018 kom en vändpunkt. Carlotta fattade det modiga beslutet att omfamna sina brister och dela sin berättelse. Sedan dess har hon blivit en inspirationskälla på sociala medier, och fängslat publiken med sin äkthet och motståndskraft. Hennes bok, “Incancellabile”, står som ett bevis på kraften av själv-kärlek och acceptans.

Idag är Carlotta en strålande symbol för hopp. Hennes budskap är klart: alla förtjänar kärlek. Det kommer en stund när man inser att man har besatt sig av saker som inte betyder något. Carlotta påminner oss om att den sanna skönheten ligger i att omfamna våra brister och fira det som gör oss unika. I en värld som är besatt av orealistiska standarder är hennes resa ett bevis på den transformerande kraften av själv-kärlek – en resa värd att ta, ett imperfektion i taget.