Valerie Therese Leon, född den 12 november 1943 i London, banade sin egen väg inom brittisk underhållning som både modell och skådespelerska. Med sin slående skönhet, majestätiska närvaro och oemotståndliga karisma blev hon ett välkänt ansikte i några av 60- och 70-talets mest minnesvärda film- och TV-produktioner. I ett hem där pappans affärssinne mötte mammans teaterintresse började Leon sin bana på traditionellt vis – som modetrainee på Harrods. Men det var rampljuset som kallade. Efter ett misslyckat försök att ta sig in på RADA åkte hon till Paris som au pair, men återvände snart till London – där hon 1966 landade en roll i West End-uppsättningen av Funny Girl. Det blev ett avgörande ögonblick som säkrade henne en agent och öppnade dörren till TV-världen.
Under senare delen av 60-talet byggde Leon upp sin karriär genom gästspel i populära serier som The Saint, The Avengers, Randall and Hopkirk (Deceased), The Persuaders! och Up Pompeii!. Hennes sofistikerade utseende och starka kamerautstrålning gjorde henne till ett självklart val för tidens stiliga dramaserier och komedier. Men det var med de ikoniska Hai Karate-reklamerna på 70-talet som hon verkligen blev ett namn på allas läppar. Där spelade hon den oemotståndliga “Hai Karate-tjejen” – ett humoristiskt och lätt provokativt inslag som skrev in sig i brittisk reklamhistoria.
Samtidigt blev hon en älskad stjärna i den klassiska Carry On-filmserien, känd för sin typiskt brittiska buskishumor. Hon medverkade i sex av seriens mest populära filmer: Carry On Up the Khyber (1968), Carry On Camping (1969), Carry On Again Doctor (1969), Carry On Up the Jungle (1970), Carry On Matron (1972) och Carry On Girls (1973). Även om hennes roller ofta var glamourösa och flirtiga, tillförde Leon alltid ett djup och en charmig glimt i ögat, särskilt i samspelet med komedilegender som Sid James och Kenneth Williams. Men hon visade även prov på dramatisk talang – inte minst i Blood from the Mummy’s Tomb (1971) från Hammer Films, där hon spelade en dubbelroll som snabbt gav henne kultstatus bland skräckfilmsfans.
I hennes meritlista finns också mindre men minnesvärda roller i filmer som The Italian Job (1969), The Wild Geese (1978) med Richard Burton och Richard Harris, och Revenge of the Pink Panther (1978), där hon tränade med piska för sin roll som Tanya the Lotus-Eater. Och inte minst: hon har den unika äran att ha medverkat i två James Bond-filmer – The Spy Who Loved Me (1977) med Roger Moore och Never Say Never Again (1983) med Sean Connery. Trots att hennes Bondroller var små, är de viktiga delar av hennes ikonstatus. Hon har själv sagt att hon särskilt uppskattade samarbetet med Roger Moore, som hon beskriver som lättsam och charmig i sin rolltolkning av 007.
Privat var Valerie Leon gift med BBC:s komediproducent Michael Mills, med vilken hon fick två barn – Leon och Merope – innan han tragiskt gick bort 1988. Efter hans död tog hon sig an olika jobb inom kundtjänst och detaljhandel för att försörja familjen. På senare år har hon fortsatt engagera sig i sin trogna fanskara genom liveuppträdanden som sin enkvinnoshow Up Front with Valerie Leon och medverkan i kortfilmer, som den prisbelönta A Neutral Corner. Ständigt aktiv och passionerad deltar hon även i dokumentärer om brittisk komedihistoria och är en flitig gäst på filmvisningar och samlarevent.
Valerie Leons karriär är ett bevis på uthållighet, mångsidighet och charm – och hon har lämnat ett bestående avtryck i brittisk populärkultur, från skratt till skräck och allt däremellan.