Hennes man vädjar till henne att bli surrogatmamma åt sin homosexuelle chef för att få en befordran – men månader senare fick det hon hörde henne att må illa.

Hazels make Adam manipulerade henne till att ställa upp som surrogatmamma åt sin förmögne chef Graham, under förevändningen att det skulle ge honom en rejäl befordran och lätta på familjens växande ekonomiska bekymmer. Desperat efter att överbrygga det känslomässiga avståndet som hade uppstått i äktenskapet och ge deras sjuåriga dotter Sophie en trygg framtid, gick Hazel till slut med på att bära barnet. Under hela graviditeten spelade Adam rollen som den omtänksamma och hängivna maken. Han följde med henne till läkarbesök och delade ömma stunder med henne, vilket fick Hazel att tro att deras förhållande äntligen höll på att läka.

Men när Hazel var gravid i vecka tjugofyra råkade hon höra ett telefonsamtal mellan Adam och Graham sent en kväll, och allt hon trott sig veta rasade samman. Hon fick veta att Adam hade haft ett hemligt förhållande med Graham i över ett år och att hela surrogatöverenskommelsen var en noggrant uttänkt plan för att skapa ett nytt liv utan henne. Samtidigt hade Adam planer på att få vårdnaden om Sophie under helgerna. Krossad av sveket bestämde sig Hazel för att ta tillbaka kontrollen över sitt liv. Hon kontaktade familjerättsadvokater, såg till att Adam inte längre hade insyn i hennes sjukvård och granskade sina juridiska skyldigheter enligt surrogatavtalet.

När Hazel konfronterade Adam om otroheten och den påhittade befordran erkände han att allt hade varit en lögn. Därmed tvingades Hazel inse hur omfattande bedrägeriet hon levt med faktiskt var. Fast besluten att inte låta sig köras över ordnade hon ett möte med Graham, där hennes advokat också närvarade. Hon ville sätta tydliga gränser och göra klart att ingen av männen längre skulle få bestämma över henne eller graviditeten. Med stöd från sin syster Mara tog Hazel sig igenom de smärtsamma månaderna på egen hand och såg till att all framtida kommunikation om den medicinska processen sköttes via professionella kanaler.

Efter barnets födelse genomfördes de formella surrogatarrangemangen i enlighet med avtalet, och Adam flyttade officiellt ut för att bo tillsammans med Graham. Separationen innebar djup sorg och en svår omställning, men Hazel valde att lägga all sin energi på att ge Sophie trygghet och stabilitet. Hon hanterade överenskommelsen om det gemensamma föräldraskapet på ett sakligt och professionellt sätt, bytte ut de trasiga hushållsapparaterna med pengar hon själv tjänat och skapade en lugn och självständig vardag tillsammans med sin dotter.

I det sista kapitlet av denna omvälvande period satt Hazel och Sophie tillsammans i sitt stillsamma hem och lade pussel, medan de njöt av några lugna stunder tillsammans. När Sophie började undra om det var hennes fel att föräldrarna hade separerat, tröstade Hazel henne kärleksfullt och försäkrade henne om att hon alltid var älskad och trygg. Hazel valde att lämna det förflutna bakom sig. Hon väntade inte längre på att en svekfull make skulle komma tillbaka, utan fann i stället ro i nuet och insåg att hon äntligen stod stadigt på egna ben.