Flicka födde barn vid 12 års ålder: Vad blev flickans öde senare?

Intressant
0
10 minutes read

Tressa Middleton, en skotsk kvinna, har blivit den yngsta mamman i Storbritannien. Hon blev gravid med sin 16-årige bror Jason år 2006. Från och med sju års ålder blev Tressa sexuellt utnyttjad av sin bror, men hon vågade inte berätta för någon. Hennes mamma hade nog med sina egna problem, tänkte Tressa. Tracy Tallons kämpade vid den tiden med alkohol- och drogberoende och hade ingen tid för sina barn. Vid elva års ålder blev Tressa gravid och födde en liten flicka. Flickan placerades på ett barnhem och James blev fängslad i fyra år. Tressa kunde först två år senare berätta att barnets far var hennes egen bror. Ett DNA-test bekräftade James faderskap. Efter dessa fruktansvärda händelser kunde Tressa inte återhämta sig på länge. Hon led av depression och använde alkohol och droger.

År 2011 träffade Tressa sin kärlek och blivande make Darren. Tressa sökte hjälp från en specialist och etablerade sitt liv. Ett år senare hade hon en missfall. Tre dagar senare dog hennes mamma av lunginflammation. Efter att ha överlevt dessa tragiska ögonblick, fann Tressa styrka och började tänka på ett barn igen. Fyra år senare föddes Arianna. Tressa önskar att hennes mamma aldrig hade fått se sitt barnbarn. Vid födseln av hennes första barn var Tracy stöttande. – Att förlora ett barn och en mamma samma vecka var svårt. Det var också svårt att tänka på att min mamma aldrig skulle få träffa Arianna. Jag vet att hon skulle ha älskat sitt barnbarn och varit stolt över henne. Hon var med mig när jag födde min första dotter och när Arianna föddes var jag ledsen över att min mamma inte längre var här. Jag tänker på henne hela tiden och det finns många stunder jag önskar att jag kunde dela med henne, som när Arianna skrattade för första gången. Arianna erkände att hon var väldigt glad över att ha fått sin dotter, men tanken på sitt första barn fyllde henne.

– Jag kände ren glädje när Arianna föddes. Det fanns stunder när jag trodde att jag aldrig skulle föda igen, som om det inte var meningen. Men jag känner också skuld eftersom Arianna är med mig och mitt äldsta barn inte är det. Mina morgnar börjar med tanken på henne och det sista jag tänker på när jag går till sängs är hur hon har det. Jag älskar henne och kommer alltid vara hennes mamma. Jag kan inte vara lycklig utan henne. Det gör ont att tänka på att Arianna kommer växa upp utan sin storasyster. Tressa hoppas att systrarna en dag ska få träffas och vara tillsammans. Under tiden har mamman bara minnen och några av barnets tillhörigheter. Tressa bevarar minnet av sin dotters handavtryck, hennes kläder och en hårslinga.

– Arianna kommer alltid veta att hon har en storasyster. Jag pratar redan med henne om det nu, även om hon inte förstår det än. De är helt olika. Arianna är leende och tyst, medan den första dottern var så livlig. Jag säger till Arianna att om hennes syster var här, skulle de leka tillsammans. Jag skojar om att Arianna skulle följa efter henne och att de förmodligen skulle irritera varandra. Jag hoppas verkligen att de kan träffas en dag. Det skulle betyda mycket för mig. Tressa kommer att försöka ge sin dotter Arianna en lycklig barndom, som hon själv saknade så mycket. Men flickan dömer inte sin mamma. – Jag vill att Arianna ska ha en normal barndom där hon vet att hon är älskad och trygg.

Jag älskade min mamma och hon gjorde sitt bästa, men hon höll på att förlora kampen. Ibland ville jag bara ha en rutin, att titta på TV och gå till sängs i tid som andra familjer. Jag kunde inte prata med henne om allt som hände med mig eftersom hon hade tillräckligt med problem själv. Gud förbjude att Arianna måste gå igenom vad jag gick igenom. Jag önskar att hon inte har några hemligheter från mig.

Tressa kommer alltid att minnas sin första dotter. Den sista gången hon såg henne var när den lilla flickan var tre år gammal. – Jag insåg inte att det var sista gången jag skulle se henne. Hon kände inte igen mig och var rädd.

Jag kunde inte krama om henne, jag var tvungen att hålla avstånd för att prata med henne. Värst av allt var när hon grät och ropade på mamma, men hon menade inte mig, hon menade sin foster mamma.

Jag fick inte ens säga “mamma älskar dig” för att inte göra henne generad. Nu är flickan elva år gammal.

Tressa skickar varje år födelsedags- och julklappar, men det har inte kommit något svar på tre år. Hon hoppas att fosterföräldrarna inte har berättat för barnet om hennes mammas fruktansvärda historia. – Jag hoppas att hennes fosterföräldrar inte har sagt att jag blev gravid eftersom Jason våldtog mig. Jag vill inte att hon ska läsa om det i tidningen.

Jag tycker att jag själv borde berätta för henne när hon är gammal nog att förstå. När det gäller Arianna, föredrar jag att hon inte känner till detaljerna om mitt förflutna. Hon borde ha sitt eget liv, och hon är min nya början.