Michael var på väg hem från sjukhuset, fylld av glädje, för att ta med sin systerdotter Anna och hennes nyfödda barn. I bilen fanns blommor, babyskydd och gåvor. Men när han körde in på sjukhusets innergård frös blodet till is: Anna satt på en bänk, barfota, endast iklädd en tunn sjukhusrock. Hennes läppar var blåa av kyla, och hon höll sitt barn tätt mot bröstet, stirrande rakt framför sig. Michael drog genast av sig sin jacka, svepte den omkring sin systerdotter och bar henne till bilen.
— “Var är din man? Varför är du i det här tillståndet?” frågade han. Med darrande händer visade Anna honom ett meddelande på telefonen. Det var från hennes man Maksim: “Lägenheten är vår nu. Vi har ställt dina saker utanför dörren. Glöm oss, vi behöver inte det här barnet.” När Michael läste meddelandet, avslöjades den verkligt fasansfulla sanningen: under Annas graviditet hade hennes man Maksim och Annas egen mor inlett ett hemligt förhållande och tillsammans kastat ut den unga kvinnan på gatan.
Michael kände hur ilska och vanmakt fyllde honom. Hans egen systerdotter hade svikits på det mest förnedrande sätt av både sin man och sin mor. Utan ett ord tog han upp telefonen och ringde en gammal vän — en tidigare räddad vän som nu var högt uppsatt inom specialstyrkorna. I ett iskallt men lugnt tonfall sade Michael:
— “Det är dags att betala din skuld. Jag vill att ni går till min systerdotters hem och får bort de två därifrån.”
En halvtimme senare, medan Maksim och svärmodern firade sina “framgångar” i Annas lägenhet, exploderade plötsligt dörrar och fönster. Specialstyrkor stormade in, och de två som precis druckit te och planerat sin egendom fann sig själva liggande på golvet med vapen riktade mot sig. Motstånd var inte ett alternativ. En kall, tydlig röst ekade i deras öron:
— “Om ni närmar er den här flickan igen, kommer ni inte ha någon plats att fly till i världen.”
Det svekfulla paret kastades ut ur lägenheten och försvann spårlöst därefter. Michael såg till att städa upp och återställa hemmet för sin systerdotter och barnet. Tack vare sin farbrors rättvisa hade Anna inte bara återfått sitt hem, utan befriats från alla giftiga människor i sitt liv på en enda natt. Nu, med sitt barn vid sin sida, kunde hon blicka mot en fridfull framtid, med vetskapen att rättvisa ibland finner sin väg — hård men rättvis.