Shania Twain växte upp i djup fattigdom i Timmins, Ontario, och fick tidigt ta stort ansvar. Med en mamma som kämpade med depression och en styvpappa med lågavlönat jobb, var barndomen allt annat än trygg. Som ett av fem barn blev Shania tidigt medveten om livets hårda verklighet – men hon fann tröst i musiken.
Redan som liten uppträdde hon på barer för att bidra till familjens försörjning. Samtidigt tvingades hon ta hand om sina småsyskon, ofta utan tillgång till värme eller tillräckligt med mat. I skolan låtsades hon ha matlåda i skåpet för att dölja att hon inte hade någon lunch alls.
Musiken blev hennes fristad. Hon brukade gå ut i skogen med sin gitarr – det enda som gav henne ro i ett kaotiskt liv. När hennes mamma såg dotterns talang, började hon ta med Shania till lokala barer för att uppträda – redan vid åtta års ålder. Snart fick hon ett särskilt tillstånd att sjunga tidigare på kvällen, och vid fjorton började hon tjäna egna pengar. Ett jobb på McDonald’s blev hennes räddning – både ekonomiskt och för att få en stadig måltid om dagen.
Med tiden blev hennes syskon självständiga, och Shania kunde äntligen satsa fullt ut på musiken. Hon spelade in en demo och sökte skivkontrakt – och lyckades! Mercury Nashville nappade, och snart släpptes hennes debutalbum.
Därefter mötte hon en känd musikproducent som kom att bli både hennes make och kreativa partner. Tillsammans formade de ett unikt sound som tog världen med storm.
Men framgången fick ett avbrott – Shania började förlora rösten. Det dröjde tio år innan hon fick diagnosen borrelia, som visade sig ha påverkat hennes stämband. Efter operationer och en lång paus återvände hon till scenen med en ny, raspigare röst – och en ny tacksamhet för att kunna sjunga igen.