En ung kvinna i pyttesmå shorts försökte flörta med min man – så jag lärde henne en läxa hon sent ska glömma.
Min man och jag hade längtat efter semester i flera år, men något kom alltid i vägen. Till slut lyckades vi klämma in några lediga dagar. Flygbiljetterna bokades i sista stund, vilket gjorde att vi inte fick sitta bredvid varandra. Inget större problem, tänkte jag – ett par timmar isär var ju inget jämfört med tid vid havet.
När jag gick förbi hans rad fick jag syn på vem som satt bredvid honom: en tjej runt tjugo, i ultrakorta jeansshorts, skarpa röda läppar och ögonfransar som fjädrar. Jag är inte en svartsjuk fru, så jag log för mig själv: ”Låt henne sitta där.”
Men efter en halvtimme på planet gick hon över gränsen.
Hon lutade sig närmare, viskade flirtigt, skrattade alldeles för högt åt hans korta, artiga svar. Hon råkade ”av misstag” röra hans hand, bad honom om hjälp med väskan, med vattnet. Min man förblev en gentleman – distanserad och ointresserad.
Sen gjorde hon det. Hon sträckte ut sina långa ben och la dem på sätet framför – rakt framför min mans ansikte – och visade upp sig som om hon stod på en scen.
Då brast mitt tålamod.
Jag reste mig upp, med kaffekoppen i handen, och gick lugnt längst gången. När jag nådde deras rad böjde jag mig ner, kysste min man på kinden och – ”oj då” – min hand gled.
— Oj, förlåt… viskade jag när en droppe het kaffe landade på hennes lår.
Hon hoppade till som om hon blivit bränd.
— Är du galen?! skrek hon, så högt att halva planet vände sig om. Det här är mina nya shorts!
Jag log milt.
— Ja, det har jag märkt. Du har ju visat upp dem så flitigt hela resan, det var omöjligt att missa. Kanske du vill sitta lite ordentligt nu?
Hon frustade, tog fram mjukisbyxor ur väskan och stormade iväg till toaletten för att byta.
Min man gav mig en blick som sade: ”Du är otrolig.”
Jag satte mig bara ner, öppnade flygtidningen och njöt äntligen – äntligen – av flygresan i lugn och ro.