Miljardären Alex Orlov var en hård man som genom årens lopp lärt sig att aldrig lita på någon. Enligt honom fanns det inga perfekta människor; bara dolda motiv som ännu inte kommit i dagen. Hans nya sekreterare Emmas oklanderliga arbetsmoral och lugn gjorde inget annat än att göda hans misstänksamhet. Han sökte efter en mörk avsikt bakom den unga kvinnans nästan provocerande korrekta uppsyn.
En kväll efter arbetstid iscensatte Alex ett farligt spel för att pröva henne. Han spred ut sina mappar på kontoret och sjönk ihop i sin stol som om han plötsligt förlorat medvetandet. Med slutna ögon väntade han; han förväntade sig att hon skulle rota i kassaskåpet, stjäla hemliga dokument eller drabbas av panik och fly. Men ljuden som hördes från rummet var långt ifrån vad han hade förutsett.
När Emma kom in och såg sin chefs orörliga kropp rusade hon fram till honom med stor oro. Hon kontrollerade hans puls, ropade hans namn och när hon inte fick något svar greppade hon telefonen med darrande händer. Alex trodde att hon skulle ringa en kumpan, men istället hörde han hennes viskningar ute i korridoren. Den unga kvinnan talade ömt till sin lillebror som väntade hemma, och förklarade att hon skulle bli sen eftersom hennes chef blivit sjuk och hon var tvungen att få honom till sjukhus.
Berörd av situationen lät Alex göra en diskret efterforskning nästa dag och fick då veta sanningen som Emma hållit gömd. Den unga kvinnan var den enda vårdnadshavaren för sin 15-årige bror, som blivit förlamad i den olycka där de förlorat sina föräldrar. Den enda anledningen till att hon arbetade utan att klaga var att spara ihop pengar till den dyra operationen som skulle få brodern att gå igenom. Emmas lojalitet var inte ett spel om makt, utan sprungen ur ren kärlek och ansvarskänsla.
För första gången i sitt liv erkände Alex att han haft fel och kallade in Emma till sitt kontor. Istället för det svek han väntat på kände han nu samvetskval inför den ärlighet han mötte. Han nöjde sig inte bara med att ge sin sekreterare en rejäl löneförhöjning, utan tog också på sig alla kostnader för broderns operation. Miljardären insåg den kvällen att han inte bara hade vunnit en lojal medarbetare; han hade återigen påmints om att det största värdet pengar inte kan köpa är sann lojalitet.