Under ett samtal i vardagsrummet bad Ross om att tillfälligt få bo i ett ledigt sovrum. Han berättade om sin ekonomiska kollaps och att hans hyreskontrakt snart skulle löpa ut. Helena avböjde hans begäran. Hon förklarade att hon efter skilsmässan, som hade gått igenom för mer än ett år sedan, hade behållit huset i sin ensam ägo. Hon nämnde också att Daniel hade följt med henne till Paris under barnens påsklov. Eftersom Ross inte kunde flytta tillbaka ordnade han i stället en tillfällig sovplats på soffan hos sin gamle vän David, där han ställde sin resväska tillsammans med sina återstående elva dollar i kontanter.
Under de följande veckorna började Ross skicka in jobbansökningar samtidigt som han försökte komma överens om fasta umgängestider med sina barn. På skolkonserten för hans yngsta dotter, Holly, träffade Ross Daniel när Holly visade upp en teckning av blommor som hon hade gjort inför evenemanget. Efter en mindre konfrontation på skolområdet bestämde Ross och Daniel att träffas på ett närliggande kafé. Ross ville be om ursäkt för sin reaktion och få veta mer om Daniels roll i familjens vardag.
Senare satte sig Helena och Ross vid köksbordet för att fastställa ett formellt umgängesschema. Med hjälp av en papperskalender markerade de särskilda helger då barnen skulle vara hos Ross. Under samtalet klargjorde Helena att hon hade betalat Parisresan med egna pengar och att Daniel hade stått för sina egna resekostnader. Hon hade sparat ihop pengarna under flera år, med början direkt efter att skilsmässan hade blivit juridiskt bindande.
Efter några månader fick Ross en fast anställning med lägre lön, vilket gjorde det möjligt för honom att börja betala av sina skulder och hyra en liten lägenhet med ett litet matbord och några stolar. Barnen kom hem till honom på helgerna för att äta tillsammans. I köket använde de en stekpanna för att laga pannkakor, samtidigt som de fortsatte att följa det umgängesschema som de tidigare hade kommit överens om.