.
Så snart de hade åkt skrev hon under ett hyresavtal för en möblerad etta nära sin arbetsplats och öppnade ett eget bankkonto. Med hjälp av sin väninna Denise och en flyttbil packade hon ner sina personliga kläder, böcker, juridiska handlingar, ett skrivbord, familjefotografier i ramar och en stol. Alla övriga gemensamma möbler och hushållssaker lämnade hon orörda. När Eric och Nigel kom hem från fisketuren upptäckte de hennes resväska i hallen och märkte att flera möbler saknades. Hon räckte dem husnyckeln och flyttade därefter in i sin nya lägenhet.
Under de följande veckorna blev Eric och Nigel kvar i huset och försökte sköta hushållet själva. På helgerna kom Nigel på besök till sin mammas etta, där hon lärde honom att tvätta kläder. Hon visade honom hur man läser tvättråd på etiketterna, sorterar färgad tvätt och använder tvättmaskinen. Samtidigt fick Eric ta hand om räkningarna, matinköpen och planeringen av familjens vardag. Han misslyckades dock med att hjälpa Nigel inför en historiepresentation som skulle lämnas in till skolan inom en bestämd tid. Resultatet blev att Nigel missade den digitala inlämningsfristen.
En tid senare lyckades Nigel för första gången tvätta sin skoluniform helt på egen hand och hänga den på tork utomhus. Han tog till och med ett foto av uniformen på tvättlinan som bevis på vad han hade åstadkommit. Senare samlades den utökade familjen för en söndagsmiddag, där Eric uttryckte sitt missnöje med separationen. Då började Nigel i detalj berätta vad som hade hänt under fisketuren och avslöjade hur lite hjälp hans mamma hade fått med hushållsarbetet.
Tre månader senare inledde advokaterna det formella separationsförfarandet för att fördela de gemensamma tillgångarna och fastställa hur omsorgen om Nigel skulle delas. Nigel började skapa en vardagsrutin där han växlade mellan föräldrarnas båda hem. Han lärde sig också att laga mat på egen hand, bland annat olika pastarätter, och att diska och rengöra köket efteråt.