En häst hoppade från ett stup och räddade ett barn. Ingen hade väntat sig det.

En stilla morgon nära Östersund doftade luften av hö och fuktig jord. Hästarna betade lugnt bakom den vita trästängslet.

Anna Svensson skjutsade sin dotter Elsa, sex månader gammal, i barnvagnen längs stigen intill ängen. Hennes man, Martin, hade gått tidigt för att köpa foder. Allt verkade fridfullt.

Anna stannade vid grinden för att justera filten över Elsa. Just då blåste en plötslig vind och öppnade grinden. Barnvagnen, som stod på en lätt sluttning, började sakta rulla.

Först långsamt, sedan snabbare och snabbare.

Anna vände sig om och kände hur hjärtat frös till is.
—Elsa! —skrek hon.

Barnvagnen rullade rakt mot stupet. Anna sprang, men visste att hon inte skulle hinna fram i tid. Då hördes ett dundrande hovklapp.

Från ängen kom Bella — hennes fuxsto med en vit stjärnfläck i pannan — dundrande över marken. Hon hoppade över det trasiga staketet och gnäggade högt.

På några sekunder nådde hon barnvagnen och med ett kraftfullt slag mot handtaget styrde hon vagnen bort från kanten. Barnvagnen välte bara några meter från stupet.

Anna föll ner på knä och tog Elsa i sin famn. Bebisen grät, men var oskadd.
Bella stod stilla, andfådd, med en skada på benet. Men hennes stora, lugna ögon sade allt. Hon hade räddat ett liv.

Senare förklarade veterinären att Bella hade skadat en sena, men skulle klara sig. Historien spreds snabbt i de närliggande byarna; folk kom för att hälsa på henne med morötter och sockerbitar.

Sedan dess hänger en skylt på staketet vid stupet:

”Här räddade ett sto ett barns liv.
Ibland är de renaste hjärtan inte mänskliga.”