Mamman manövrerade rullstolen mellan butiksdisplayerna och ledde sin dotter genom en sidodörr avsedd för personalen och vidare ut genom en nödutgång till en lastgård. Väl utomhus undersökte dottern baksidan av konsertprogrammet och läste en handskriven anteckning som hade skrivits medan hennes mamma återhämtade sig på sjukhus sex år tidigare, efter en allvarlig bilolycka.
Det handskrivna dokumentet beskrev mammans tankar efter olyckan och berättade hur Mia hade sjungit sin sång från skolkonserten vid sjukhussängen. Dottern erkände att hon i alla dessa år hade burit på skuldkänslor över morgonen då olyckan inträffade. Trots att hennes mamma var utmattad hade hon insisterat på att de skulle åka till evenemanget, vilket till slut ledde till kollisionen i en korsning.
Mamman förklarade att hon hade valt att köra av kärlek till sitt barnbarn, inte för att någon hade tvingat henne. Hon betonade också att hon hade accepterat sitt nuvarande liv och de omständigheter hon levde under. Därefter eskorterade säkerhetspersonalen bort den aggressiva kunden från området, efter att ha granskat övervakningsfilmerna från händelsen med rullstolen.
Mor och dotter lämnade varuhusets område tillsammans och gick mot en musikaffär på andra sidan gatan. Det vikta konsertprogrammet låg tryggt förvarat i dotterns kappficka.