Efter att ha förlorat sin man gav sig en kvinna äntligen ut på en kryssning med fartyget som han en gång hade styrt. Ombord kom en av officerarna fram till henne och sa: ”Den här resan är något alldeles särskilt. Din man har lämnat något efter sig till dig.”

På sin 50:e bröllopsdag fick en änka, som hade gett sig ut på en ensamkryssning ombord på fartyget som hennes avlidne make, kapten Martin, en gång hade befäl över, ett stort paket som hade anförtrotts åt officeren Thomas. I lådan låg en ofullständig världskarta fylld med handskrivna anteckningar samt ett förseglat brev. I brevet förklarades det att två särskilda hamnstopp längs rutten var utvalda platser där Martin hade lämnat föremål som hon skulle hitta under sina landutflykter.

I den första hamnen besökte berättarjaget ett kafé längs strandpromenaden, jämförde ett fotografi ur sin väska med omgivningen och satte sig vid ett bord med utsikt över hamnen. I den andra hamnen gick hon fram till ett souvenirstånd vid kajen, som drevs av en hantverkare vid namn Elena. Elena räckte henne ett litet kuvert med ett tryckt originalfotografi av deras bröllopsvals samt ett handskrivet brev.

När hon återvänt till sin hytt packade berättarjaget upp en mörkblå aftonklänning som hade legat i paketet och tog på sig den inför kvällens dansprogram i fartygets stora salong. Där bjöd officeren Thomas och en ung besättningsmedlem henne efter varandra på en dans till minne av kapten Martins mentorskap.

Tillbaka i sin hytt lade berättarjaget en nyinköpt liten souvenir i glas, formad som en fyr, bredvid sitt bröllopsfoto på sängen och använde en penna för att markera sitt eget val inför framtida resor på kartan.

Kartan och glasfyren låg kvar på sängen medan berättarjaget bestämde sig för vilka resmål hon ville välja för sina framtida resor.