När fängelsets tunga metallport slog igen bakom honom började inte bara ett nytt kapitel i den före detta överläkarens liv – det började ett liv fyllt av osäkerhet. Åren bakom galler hade stulit hans ungdom, men kirurgens skickliga händer var fortfarande intakta.
En kall, blöt vinterdag när han promenerade längs landsvägen såg han plötsligt en bil som brutit igenom räcket och föll i floden. Utan att tveka kastade han sig i det iskalla vattnet och lyckades i sista stund dra ut en gravid kvinna som kämpade för sitt liv ur den sjunkande bilen.
När de nådde stranden började kvinnan få värkar. Med all sin tidigare professionalism agerade han snabbt – varken fängelseåren eller den bitande kylan kunde stoppa honom. Mitt på vägen, i lera och snö, föddes ett friskt barn. När ambulansen tog kvinnan till sjukhuset skrek hon ett adress till honom, fylld av tacksamhet:
”Om du inte har någon plats att gå, gå hit! Nyckeln ligger under stenen vid verandan.”
Efter timmar av vandring nådde den gamle läkaren adressen och blev stående i häpnad. Framför honom låg inte en övergiven stuga, utan ett magnifikt herrgård där tiden verkade ha stannat. Han hittade nyckeln precis där hon sagt och steg in – allt var skinande rent, alla möbler nya och redo att användas. Det kändes som om huset väntat på honom i åratal.
Fem dagar senare stannade en bil framför dörren. Kvinnan han räddat klev ut med sitt barn i famnen.
”Det här var min familjs hem,” sa hon. ”Sedan jag förlorade dem har jag inte kunnat sätta foten här. Huset var redo, men tomt.” Hon lämnade ett bunt dokument och de riktiga nycklarna på bordet.
”Om det inte varit för dig skulle varken jag eller min son finnas kvar. Nu är huset ditt – inte tillfälligt, utan för alltid.”
När han frågade varför hennes beslut var så bestämt svarade hon enkelt:
”För att du räddade oss. Nu vill jag inte bara att du ska överleva – jag vill att du ska leva på riktigt.”
Mannen, som länge varit utstött av samhället och förlorat allt, hade genom en enda osjälvisk handling återfått mer än ett hem – han återvann sin värdighet och sin tro på yrket som format honom. Från den dagen blev huset inte bara en tillflykt, utan en symbol för pånyttfödelse.