”Änkornas öde i Indien är överhuvudtaget inte avundsvärt”: Vilka riter väntar dem efter att de förlorat sina män?

För århundraden sedan uthärdade indiska änkor ofattbart lidande och stod ofta inför övergivande och utstötning från samhället.

Tidigare blev vissa till och med utsatta för den fruktansvärda praktiken Sati, där de brändes levande på sina makars likbål.

Denna tradition, som skulle symbolisera hängivenhet och kärlek, blev så småningom förbjuden av brittiska myndigheter år 1829.

Idag är situationen för indiska änkor fortfarande utmanande. Många marginaliseras och lever i fattigdom, särskilt i platser som Vrindavan, känd som “änkornas stad.”

Trots rättsliga reformer står änkor fortfarande inför diskriminering och sociala begränsningar, såsom att bära vita saris och följa kostrestriktioner.

Även om praktiken av Sati i stort sett har upphört, kvarstår änkornas kamp, vilket belyser det fortsatta behovet av samhällelig förändring och stöd för utsatta individer.

Vad tycker du?

Dela gärna med dig av dina tankar!